Förmiddag i ondskans och godhetens trädgård.

Dagens uppdrag: Skura 30 meter vitt staket. Egentligen var allt perfekt. Solen gassade och vinden ryckte i träden. Naturens egen hårtork förångade vattenpärlorna på de nytvättade brädorna, men även svetten i min panna.

Jag visste att det skulle ta tid och att det kanske till och med skulle bli lite jobbigt. Men jag fokuserade på en yta åt gången, försökte aldrig se helheten. Beta av, spola bort. Men så finns det naturkrafter av annat slag som också gärna vill vara med i leken. Jag pratar såklart om Yin och Yang. De symboliserar, som du vet, ytterligheter och ser till att inget eller ingen enbart kan få det goda utan något ont på köpet.

För det onda kommer alltid, vare sig du har bett om det eller inte. Så är det bara. En värld i balans kräver tydligen diverse jävelskap som självklart också dyker upp precis när det passar som sämst. Det är det ondas charm.

Jag hade tvättat några meter av staketet när jag hörde ljudet av dem. Myggorna. Jag vet inte, men dagens myggor har ingen koll på hur myggor ska bete sig. När jag var liten var det alltid ett säkert kort att befinna sig i solen för att slippa dem. Och om det blåste var man helt säker. Men inte idag. Mitt i solen, mitt i blåsten kommer de i formation, som Japanska piloter på väg över Pearl Harbor med snablarna i attackposition.

Som tur är får jag inga kliande bett alls. Men när de asen sätter sig som ett pärlband runt armen och har fått suga ett tag börjar det bli äckligt. Om inte blir det äckligt när jag drämmer till dem med min gula gummihandske och deras värdelösa liv blir till lika värdelösa Pollockkonstverk i handflatan.

Jag kan leva med dem. Jag har viktigare saker för mig. Jag tvättar på. Blaskar, vaskar, gnuggar och borstar. Då. Då kommer nästa jävelskap. Det är precis som om de står på led bakom scenen och hoppar ut, en efter en i strålkastarljuset för att göra sitt sämsta. Jag ska bara flytta på en gren som hänger över staketet när en stickande smärta i handen får mig att hitta på nya svordomskombinationer. En fem centimeter lång slånbärstagg penetrerar gummihandsken med ett plopp och skjuter vidare in i handen. Smärtan är som att bli korsfäst. Åtminstone en tiondel av det.

Jag har mött dem förr, taggbuskarna. Och de är alltid lika förrädiska. Deras grenverk ser gröna och mjuka ut, men när man tar om dem hugger de. Strax därefter fastnar jag med ryggen i en rosgren som klamrar sig fast som en gatuförsäljare. När jag försöker komma loss hänger den bara med i svängarna och låter mig tro att jag är fri. Som en överförfriskad finne på en Ålandsbåt. Den är nu överallt.

När jag precis blivit av med den sticker det till i foten. Den omisskänliga smärtan som bara små röda myror kan åstadkomma. Jag böjer mig ner, river upp ryggen ännu mer av rosgrenen jag trodde jag blivit av med och pillar ut den lille förvånade jäveln. Så liten och ändå så kaxig. Jag ger honom ett Toy att bråka vidare med. Där fick han.

Så stångar jag vidare mot brännässlor, getingar, fästingar, bromsar och ännu mer såna här jävla slånbärstaggar. Amen fyfan för slånbärstaggar! (Tack, Magnus Härenstam, för inspirationen). Till slut är jag i alla fall klar och staketet är gnistrande rent och färdigt att målas. Men när det är dags för det kommer jag att vara beredd. Så bli inte förvånad om du får läsa en notis i DN om hur en medelålders man i rustning från 1100-talet, gula gummihandskar, eldkastare i ena näven och en vit pensel i den andra, löper amok efter att ha fått pissmyror på pungen. Det gäller ju att ta det goda med det onda.

4 svar to “Förmiddag i ondskans och godhetens trädgård.”

  1. Peter Madison Says:

    Livet på landet verkar ju helt livsfarligt! ;)

  2. johnny Says:

    Haha, du klarade pressen galant. Grymt!

  3. livochlycka Says:

    …som Japanska piloter på väg över Pearl Harbor med snablarna i attackposition…. -underbart MÅLANDE spårk! /Karin

  4. Cilla lilla Says:

    Nu ska vi inte vara sååna! Du ramlade i alla fall inte in i hagtornshäcken och penetrerade baksidan av låret med en 5 centimeter lång tagg. ;-) F ö väldigt rolig läsning. Du skriver underhållande och tänkvärt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggare gillar detta: