Tack, Jan.

Slumpen är ingen tillfällighet. Så heter den bok Jan Cederquist skrev och som handlar om synkronicitet. Ordet betyder ”meningsfulla sammanträffanden, men som saknar orsaksmässigt samband”. Jag hade ett helvete med att börja skriva den här texten. Även om den delvis har legat klar i huvudet en bra tid, var det inte meningen att den skulle skrivas i sorg.

En av reklamens största har gått bort. Copywritern Jan Cederquist var med om den kreativa revolutionen och du känner säkert till ett flertal kampanjer han skrev. Men jag tänker inte gå djupare in på hans yrkesliv. Det känner du kanske redan till, eller kan Googla om. Jag vill istället berätta vad han betydde för mig. För det var mer än jag själv har förstått.

Jag har jobbat i snart 20 år som formgivare, eller art director som det så vackert kallas. Formgivare finns förvisso som yrke och är inte samma sak som art director. Men du fattar. Samtidigt har jag alltid varit fascinerad av det skrivna ordet. Och jag är en sån där jobbig art director som alltid ska läsa alla texter och komma med input. Vissa gör det inte alls, utan betraktar text som en grå massa som bara ska passa in mellan bilderna i en layout.

I högstadiet fick jag en gång en kommentar skriven med rödpenna i kanten av en uppsats, som löd ungefär: ”Du ska skriva i framtiden”. Orden etsade sig fast i själen, men då förstod jag aldrig dess egentliga innebörd. Det är med lite distans till livet jag nu äntligen gör det.

Vi hoppar till tiden när boken ”Slumpen är ingen tillfällighet” kom ut. Jag hade läst ”Reklown” och kände att Jans texter talade till mitt inre på ett sätt jag inte känt förut. Ämnet synkronicitet intresserar mig mycket och jag brukar fundera mycket kring tecken vi ser omkring oss, eller inte alltid är medvetna om.

Jag hade varit med om liknande saker som berättas om i boken och jag blev totalt uppslukad. Jag bestämde mig för att skriva ett brev till Jan där jag beskrev mina egna ”tillfälliga slumpar”. Det gick ett par veckor. Så kom det ett e-post från Jan. Vad kul, jag hade inte alls räknat med att han skulle svara.

Men det han skrev etsade sig fast i min själ, på samma sätt som när min svensklärare skrev med rödpennan i kanten av min uppsats. Han skrev: ”En sak slog mig speciellt: Du skriver mycket bra. Du har mer av en egen röst och närvaro i texten än vad de flesta copywriters har. Du skulle bli en bra skribent på vilket område som helst, eftersom du också har en medvetenhet bakom orden”.

Orden bär jag alltid med mig och har varit min ledstjärna. Men jag har inte har tagit dem på tillräckligt stort allvar. Vid samma tid gick jag en copywriterutbildning, för att känna efter vad jag ville göra med fortsättningen av min karriär. Och det var bland det roligaste jag gjort. Strax efter gick jag även en kurs i prosa.

Kontakten fortsatte med Jan, antingen genom e-post eller via någon av de jazzspelningar han under stundom gav. Men det tillfälle som jag kommer ihåg bäst – och som har med boken att göra i allra högsta grad – är när vi skulle träffas över en lunch.

Vi skulle ses på KB, eller Konstnärsbaren. Ett gediget ställe med anor från 30-talet och där den tidens konstnärer brukade träffas och grogga. Jag hade tänkt bjuda på en flådig lunch och allting var klappat och klart. Men så hände något som gjorde ett hål i plånboken. Jag kommer inte riktigt ihåg vad, men antagligen var det något med bilen. Jag fick lätt panik. Jag kunde ju inte boka av lunchen bara för att jag var försatt i en tillfällig ekonomisk knipa.

Jag var på väg hem från jobbet då jag står på Centralstationens perrong och väntar på tåget. Jag tittar upp och ser tåget komma farande i tunneln. Några meter längre bort ser jag även att det ligger något på marken som ser ut som ett litet häfte. Jag går fram och tar upp det och ser till min stora glädje att det är ett fullt Rikskuponghäfte. Och det har inget namn eller telefonnummer skrivet på. Slumpen är kanske ingen tillfällighet, tänkte jag.

Jan skrev också om taoism och om Carl Jung. Taoismen är ingen religion utan mer en livsåskådning och något jag personligen är intresserad av. Carl Jung var den som myntade begreppet synkronicitet, men även ”arketyp” och ”kollektiva omedvetna”. Läs gärna mer om dessa fascinerande ämnen, som i stort har med livet självt att göra, oavsett kultur. Och är du en sån som jag, som är barnsligt intresserad av meningen med livet, kommer du att fastna.

Jag tror att människor är sammanlänkade i det kollektivt omedvetna. Jag tror att alla våra gärningar får konsekvenser, onda som goda. Och det är med dem vi lever dagligen, fast vi kanske inte tänker på det. Men om du lever lite mer medvetet kommer du snart att märka att det är du själv som påverkar ditt eget liv och din egen framtid. Det är ingen annan som gör det åt dig. Inte Gud, om vi definierar Gud som en kraft du inte kan rå på. Inte heller ödet, om vi definierar även det som något du inte kan rå på.

Idag kände jag en enorm störning i det omedvetna. Jag har varit fullständigt ur gängorna och jag ska räkna upp några konkreta saker som aldrig händer annars. Det började vid lunchtid. Jag hade just hällt upp ett glas med kall flädersaft. Jag skulle bara ställa flaskan med kolsyrat vatten åt sidan då jag slog ut hela glaset med saft över bordet.

På eftermiddagen skulle jag hämta något i garaget och trampade då på en kratta och fick skaftet rakt i ögat. Så där som man ser Buster Keaton eller Papphammar göra. Och Kalle Anka.

Lite senare är barnen ute och leker med krocketutrustningen då jag plötsligt hör en dov smäll. Jag rusar ut och där står min son och gråter. Ett klot hade ”hoppat upp i luften och sen kom vinden och tog det och skickade det rakt i fönstret”, som krossades.

Och ikväll, strax innan jag började skriva detta, ringde jag upp min kollega och chef för att tala om att jag inte kommer att fortsätta att jobba med honom. Jag har nämligen blivit erbjuden ett annat jobb. Ett jobb jag inte kunde tacka nej till.

Ett jobb som copywriter.

En stund senare får jag veta att Jan inte finns med oss längre. Några av hans sista ord till mig var ”Men, har du inte blivit copywriter än?”

Jo, Jan, det har jag. Och jag lovar att föra arvet vidare. Att vårda och att utveckla. Att respektera och att underhålla. Allt det där och mycket mer en copywriter bör göra. Och som du gjorde så bra.

Tack, Jan, för alla ord. De som var till salu och de du bara bjöd på.

10 svar to “Tack, Jan.”

  1. Anders Says:

    Väldigt fint skrivet, F.

  2. Eric Lindesvärd Says:

    Tack för trevlig läsning. En rejäl lyckospark skickas från Södermalm.

  3. Madison Says:

    Fan vad bra. Jag gillar dig, du skriver så att man VILL läsa!

    Ha en fortsatt fin semester!

  4. Jan Cederquist har lämnat. « Says:

    […] Fler som hyllar Jan Cederquist: Please copy me Brygubben Fabriken Silverfisken Copywriter.se Copycharlotte Write said Fred […]

  5. kontaktmannen Says:

    Det var fan inte en sekund för tidigt.

  6. Mattias Says:

    Fantastisk bra skrivet. Tack.

  7. David Says:

    Nytt kneg igen alltså? Samma här faktiskt. Har nytt jobb i Karlstad fr.o.m. 1 september… Lär väl skriva om det på bloggen inom en snar framtid, ska bara säkra lägenheten först som jag ska kolla på imorgon.🙂

  8. Jeppe Says:

    Briljant som vanligt. Och stort grattis, som lorden säger – det var fanimej på tiden. May the force be with you.

  9. Per Robert Öhlin Says:

    Mycket bra inlägg. Ser fram emot att följa din karriär som copywriter. Den här branschen behöver såna som dig. Lycka till!

  10. Sinikka Naumanen Says:

    Fick se den här tråden idag , inte en dag för se skulle Googla om synkronicering samt Jan Cederqist..hade läst om honom kanske just runt -2008- 2009- och tänkt en hel del vad hade läst som han skrev( inte boken) Det Ryste i mig när jag läste att Jans sista meddelande blev till Dig ” Har Du inte blivit en copywriter än?” Och nu är Du det ( som jag tolkar att var meningen i Din och Jans träffande , kanske att dra ännu längre , kanske Du skulle i nån mån bli hans ersättare/ elev?
    Själv har jag ofta råkat ut för dessa händelser och tror att ibland kan det vara slumpen men oftast inte…utan meningen:)

    Sinikka Naumanen författare

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: