I sista minuten.

Rubriken är inte bara är en av Alfred Hitchcocks bästa filmer (North by Northwest) utan även min egen semestersituation just nu. Det kan väl inte vara meningen att man ska stressa upp sig så in i helvete på semestern, att man behöver börja med att ta semester, när man egentligen ska jobba, för att kunna klara av att jobba utan att få magsår?

Men nu har det varit så under några dagar. Vi hade varit duktiga familjen och kontaktat en bekants släkting för hyra av ett hus i centrala Visby under en vecka. Vi pratade med henne i februari och mars och det skulle inte vara några problem. Vi behövde inte skriva några papper eller betala något i förskott. Allt det där skulle vi lösa när det var dags att ses i juli.

Så, häromdagen ringde min fru för att kolla att allt var ok inför vår resa. Men det var det inte. En annan familj skulle bo där då och hon hade inte uppfattat att vi verkligen ville bo där. Vad ska man säga? Man kan ju inte gärna säga att någon uppfattar fel, även om det är så. Och eftersom det inte var bokat genom något företag eller liknande var det inte så mycket annat för oss att göra än att boka av färjan och sätta oss i ett hörn och tjura. Självklart med varsin dator och med alla jävla bokningssiter uppe samtidigt.

Det är bara idioter som tror att de kan hitta ett ledigt boende på Gotland mitt i juli. Idioter och vi. Men hoppet är ju det sista som lämnar människan så vi surfade på. Frustrationens och ilskans vågor kan bli riktigt höga, tro mig.

Stugor, hotell, bondgårdar och lägenheter. Allt skannades av. Om jag bara hade hetat af Frodenquist eller Uggla eller nåt annat adligt. Det hade gått bra med vilket B-Adelsnamn som helst, bara det gav oss oss en öppning. Jag hade kunnat ta ett sms-lån på 5.000 och sprutat skumpa på torget naken, bara för att få uppmärksamhet och lite medömkan. Men antagligen hade folk bara kastat 50-öringar på mig och gått därifrån med ett hånflin i mungipan.

Så, fuck Gotland, fuck Stockholmsveckan och fuck raukar, sorkar och gutar. Hoppas en tidvattenvåg sköljer över er allihop, så kan ni stå där med era stripiga kotlettfrillor och vattenskadade mockaloafers och se förvånade ut. Jag drar till Mallis och 42-gradig värme. Det är så hett att man inte kan greppa det.

Att vara ute i sista minuten kanske inte är helt fel ändå.

Ett svar to “I sista minuten.”

  1. Madison Says:

    Ha de gott på Mallis. Ni har väl packat med foppatofflorna…;)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: